Mejlet kom en smula oväntat, dessutom från en signatur jag inte kände igen.
”Jobbar du dagen före jul? Tänkte höra om jag får bjuda på lunch.”
När avsändaren visade sig vara en vän och gammal arbetskamrat som bytt efternamn var det rimligt att tacka ja till åtminstone en fika för att uppdatera varand-ra lite grann i läget.
– Jo, just det, jag höll på att glömma det, säger Per Englund när kaffet i koppen börjat sina. Jag kommer ut med en bok på Norstedts förslag i vår. Tänkte att du kanske ville läsa den i förväg?
Den såg jag inte komma.
Första terminen på Karro 1984 blev inte riktigt vad Per Englund, då med efternamnet Karlsson och PK med sin omgivning, hade tänkt sig. Ett par treor, två ettor och streck i resten av ämnena skickade honom vidare till uppföljningsorganisationen, Ufo. En verksamhet för ungdomar som inte började på gymnasiet efter grundskolan.
– Ufo höll kurser i uppträdande, men ordnade också arbete till tonåringarna. Jag erbjöds ett diskjobb som inte riktigt tilltalade mig. Däremot gillade jag att fika och vid ett kondis på Järntorget låg en Örebro-Kuriren som jag läste i och tänkte: Där kanske jag kan få jobb.
Redaktionschefen Håkan Carlsson skickade det oväntade besöket vidare till sportredaktionen, som gärna tog emot en extra hand när det visade sig att Ufo betalade dagslönen på mind-re än en hundring.
30 år i tidningsbranschen senare överlämnar PK sin debutroman. En underfundig berättelse om en ung tänkares inte helt spikraka uppväxt i bostadsområdet Tybble i Örebro, vidare till ett glamoröst liv som varumärkeskonsult i Stockholm.
Albumen om Tintin, fotbollslaget Stoke City och mezzosopranen Maria Callas är storyns sammanhållande klister.
Ursäkta att jag frågar, men hur har det här gått till? Det är ju länge sedan du slutade skriva själv och började ha andra roller i medieföretag.
– Ja, jag har egentligen aldrig varit så mycket för att skriva texter. Det tycker jag att andra har gjort bättre.
– Men så åkte jag med som sällskap på en tioveckors skrivarkurs i New York för fyra-fem år sedan och tyckte det var rätt kul.
Inspirerad av upplevelsen växte ”Född på en söndag” fram och när Per Englunds skrivcoach fick ta del av berättelsen tog hon kontakt med författaragenten Maria Enberg, som snart hade en rad förlag på kö.
– Vi läser kopiösa mängder manus som människor skickar till oss. Men det har nog aldrig hänt att en välrenommerad skrivcoach mejlar och skriver att hon tänker sluta på sitt jobb om den här boken inte ges ut på ett stort bolag, säger Enberg.
Norstedts förlag, efter Bonniers landets största, ger ut ungefär 80 skönlitterära böcker i år. Susanne Romanus är förlagets publicistiska chef för skönlitteratur.
– Jag läser väldigt många manus, men det är sällan jag har tagit del av en så välkomponerad och originell debut. När vi tar oss an en ny författare ser vi ett långt författarskap framför oss. Att Per har fler böcker på gång som vi kan ge ut utgår jag helt enkelt bara ifrån.
Debutromanen släpps i maj. Nästa bok är i stort sett redan klar och nummer tre ska bara lämna Pers huvud och hamna på papper. För det är så han skriver.
– ”Född på en söndag” har jag skrivit i bilen, när jag pendlar från Stockholm till min son hemma i Örebro. Jag författar allt i huvudet, memorerar och skriver ner det när jag kommer hem. Jag har 19–20 böcker till på gång i huvudet, skrattar Per.
De drygt 400 sidorna i utvecklingsromanen spänner över fyra decennier och är fullmatade av referenser till platser och människor i Örebro.
– Boken är autofiktiv. Att hämta drag och fakta från verkliga människor till de påhittade figurerna i boken gör den mer levande.
Precis som bokens huvudperson Jarl Engman i unga år får lära sig vikten av att kunna ”flyga under radarn”, har Per Englund legat lågt med sitt nyvunna författarskap.
– Jag hade lovat mig själv att aldrig bli författare.
Varför det?
– Min morfar, en i och för sig störtskön typ, var författare och gav ut en bok när han var ung. Sedan jobbade han med samma mästerverk tills han dog utan att bli klar. Det har aldrig känts som något att stå efter.
– På högstadiet var min svensklärare ytterst tveksam till att jag hade skrivit en rätt så lyckad uppsats själv, så när det var dags för nästa rafsade jag ihop en sjuk och tämligen illa skriven historia om en tjej som hette Slemma och hade en fet tax och vips så var allt som vanligt igen.
Men nu är du ju författare i alla fall.
– När jag började på ”Född på en söndag” kände jag att jag vill skriva, men inte bli en av ”de där som skriver”, om du förstår vad jag menar. Jag är inte typen som är beredd att spela rollen av mig själv, liksom.
– Men nu har jag vant mig vid att vara författare. Det är faktiskt rätt trevligt.
Författare och vd
Namn: Per Englund. Länge Per Karlsson och med tilltalsnamnet PK. ”När jag klev in på mitt första kundmöte för Mile Media för ett par år sedan visade det sig att vi var tre som hette Per Karlsson i rummet. En Stor-Per och en Lill-Per sedan tidigare. För att slippa vara Mellan-Per tog jag min mors gamla efternamn.”
Ålder: 46.
Bor: Vid Oskarsparken i Örebro och vid Vasaparken i Stockholm.
Familj: Sonen David, 18.
Karriär: 1984–1989 sportjournalist på Örebro-Kuriren, 1989–1990 reporter på Expressen, 1990–1993 journalist på Örebro-Kuriren, 1994–2010 anställd på Aftonbladet, där han bland annat var redigerare, nyhetschef, nattchef, biträdande redaktionschef och chef för Sportbladet, 2010–2011 utvecklingschef på mediebolaget Talentum, 2011–2012 konsult på Iris Media, 2012– kreativ chef på Mile Media (systerföretag till Travronden) och numera också författare och vd i det egna företaget Wollafur Writing AB. ”Halva bolaget ägnar sig åt arbetet med media-produktion, andra halvan är författarskapet. Jag älskar travsporten och vill inte släppa den delen.”
